|
>> Tillbaka till kvartal 3 2008 >> Nyheter kvartal 4 2008: 2008-12-19: Filmbomb... Förra söndagen köpte som sagt mina underbara föräldrar en hästtransport åt mig. Redan första veckan har den använts flitigt. Redan på söndagen var ett stort gäng ifrån stallet iväg på träning: jag, Linda, Stina, Jossan och Cathrine med Snappe och Löken. Även Rickard var med som förste fotograf. Inledningsturerna blev lite jobbiga. Det senaste veckornas snöfall och minusgrader hade plötsligt bytts till blixthalka och underkylt regn... Vindrutetorkarna frös ihop på någon kilometer, rutorna immade igen om inte fläkten stod på max blås och max värme... Fick stanna flera gånger för att slå av isen på torkarbladen och det blev några gånger på de totalt åtta 8km-resorna (körde en häst i taget). Vi hade hyrt ridhuset i Skrängsta i två timmar, kostade bara 400 kr vilket blev billigt delat på 5 personer, speciellt för mig som blev sponsrad då jag stod för bil och transport (numera gratis, tack vare underbara föräldrar!) . =) Träningen var i första hand hoppning då tanken var att vi skulle delta i NRFs maskeradhoppning imorgon, men den ställdes in på grund av för löst underlag då de nyligen bytte ridhusbotten och den hann tyvärr inte sätta sig. Jossan och Stina hoppade Löken på enkelhinder, kombinationer och bana upp till 90 cm. Linda och Cathrine hoppade Snappe på samma hinder upp till 60-70 cm. Stina hoppade banan om fyra hinder med Snappe på 90 cm! Duktig pojke! Och duktiga ryttare! =P Själv hoppade jag några skutt runt 40-50 cm innan jag dressyrade istället, då vi redan då visste att hopptävlingen inte skulle bli av. Jag ville träna galoppen men Snappe var trött och ville inte alls vara med utan sparkade bakut varje halvvarv på 20-m volten. =P Här kommer lite filmer från den träningen: Cathrine och Snappe: Linda och Snappe: Stina och Löken: Stina och Snappe: Jossan och Löken: Jag och Snappe skuttar lite innan dressyren. Linda låter väldigt nöjd... ;P Jag och Snappe i en väldigt mörk öppna: Jag och Snappe... Varning för 2 min trav! Lindas granne har just kommit till ridhuset med sin häst och Linda förklarar stolt och förvånad att Snappe inte rört en min åt den ca 3 meter höga traktor som stod parkerad inne i ridhuset, trots att han normalt är bra rädd för traktorer. Igår hade jag med Snappe på terminens sista lektion på Färsta. Som vanligt lastade han som en ängel och åkte så lugnt så. Väl framme var han ganska uppe i varv och det fanns ju sååå mycket att kolla på! Lektionen passade honom mycket bra. Vi red på 20m diameters 8-volt i skritt, trav och med galoppfattning. Snappe började med att sparka bakut och vända undan så pass att jag var RIKTIGT nära att åka av! Fick ett fint blåmärke på insidan av knä av att jag gjorde allt för att hålla mig kvar i sadeln. =P Här är lite filmer ifrån lektionen: Trav på 8-volt. På filmen ses även ridlärare Gittan, Helene på Liz la Belle (mörkbrun häst) och Camilla på Pasteur (fux). Camilla den svikaren överger oss nästa termin för att rida Purito i ryttarsatsningen... *snyft* Du måste rida extra med oss! Samma övning fast med galoppfattning. Placeringen av fattning och avbrott är valfria om ni undrar, och ibland fick jag vänta på att vi var överens om vilket håll vi skulle åt innan jag fattade galopp. =P Samma ekipage som ovan. Vi var faktiskt tre till, men de är i andra halvan av ridhuset. Idag var jag åter iväg till Färsta, men nu var det privatlektion för Gittan. Gittan är suverän att rida för, hon har en sån speciell och djup förståelse för både hästar och ryttare. På begäran kollade Gittan att vi hade rätt form i träningen, speciellt i traven och kollade att vi gjorde skolorna rätt. Hon verkade mycket nöjd med det mesta och gav tips där det behövdes. Utöver de övningarna var det mycket galoppträning. Gittan hjälpte mig att hitta till hans balans, vilket låg i ett betydligt högre tempo än jag hade trott/tänkt mig. Obestridliga fakta låg dock i att han inte en endaste gång sparkade bakut vilket han gör när man går över gränsen för vad han tycker är jobbigt. Inte en spark (bara två svansviftningar) trots att vi tränade hårt i uppemot en timme, varefter svetten fullkomligen rann av honom. Klippmaskinen nästa! Här kommer filmer från dagens träning: Först lite trav med mycket driv på yttersidan, och lite galopp på volten: Och så lite galopp i vänster varv. Han blir lite rädd för entrén, den var läskig hela tiden. =P Lite prov på de gamla travar-meriterna också. Gittan är för härlig: "Det gör inget!" =P Efter mittvilan, innan vi fortsatte med galopparbetet, så jobbade vi som sagt lite med skolorna. Här visar Gittan mig en övning för att, som hon sa, leka fram slutan som han har lite svårt med. Kolla en gång extra på Gittans härliga kroppsspråk i början, hon är så MED hästen och ryttaren. =P Måste bara påminna om hur det faktiskt kan se ut när Snappe INTE är på humör... Första bilden är från träningen i söndags när han bara sparkade... ;P 
 Avslutar med en härlig bild på Cathrine & Snappe och Stina & Löken som kommer skrittande i ett vintervitt landskap utanför Skrängstas ridhus...  >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-12-13: Jag har... ...VÄRLDENS BÄSTA FÖRÄLDRAR! Men jag kommer till det senare. Först tar vi veckans ridning... =P I måndags dressyrade jag som sagt Snappe på pelham och det gick ju bra. Tisdagen var dressyr på Gadd, det gick riktigt, riktigt bra. Johanna verkade nöjd med oss. =) Torsdagen var det uttagning till Färsta Cup Hoppning. Varje ridskolegrupp har deluttagningar där eleverna hoppar en bana på 70 cm. 1-2 elever går vidare, i första hand beroende på antal fel, i andra hand på stilpoäng. På vår uttagning ställde sex ekipage upp: Jag & Piterke, Camilla & Purito, Jennie U & Smurfen, Sandra & Camar, Anette & Carlso och Matilda & Diamond. Matilda och Anette blev uteslutna för vägran och Sandra blev förargligt nog utesluten för fel väg då hon missade sista hindret och istället hoppade fel hinder. Camilla kom runt grunden med 4 fel för rivning. Jag och Jennie kom runt felfritt och fick rida omhoppning i vilken båda också var felfria. Kommer inte ihåg exakta tider mer än att min var ca 4 sek snabbare. ;P Tihi. Det går ju dock inte på tid. Eftersom båda var "dubbelnollor" så avgjordes det på stilpoäng. Jag hade 35 och Jennie 30 (av 50 möjliga). Jennie är dock smått gravid och ville därför inte skriva upp sig för att rida final i januari, så Camilla, med 4 fel i grunden och 32 stilpoäng, fick gå vidare till final istället. Här kommer en smärre filmbomb: Camillas 4-fels-runda: Jennies fas 1, 0 fel: Jennies fas 2, 0 fel: Min fas 1, 0 fel: Min fas 2: 0 fel: Höjdpunkter från Sandras, Matildas och Anettes ritter: 
 Så den 6 januari blir det final för mig och Camilla. Då höjs banan till 80 cm. Det blir nog bra, bara jag får Piterke som jag önskat. Jag gick ju vidare i fjol också, även då på Piterke, men han blev sparkad på jullovet och kunde inte delta i varken läger eller final så jag fick Smurfen på lägret och finalen. Lägret gick ju toppen, men vi minns ju hur finalen slutade: Ett rejält blåmärke och en arm som inte gick att röra på en vecka, och inte gick att rida med på två veckor, är ändå ett ganska lindrigt resultat. Som jag sa till Jennie U: Det kan ALLTID gå sämre. =P I torsdags blev det även bestämt att jag ska ta med Snappe till Färsta på lektionen nästa fredag, och om det funkade för Gittan blir det privatlektion på fredag nästa vecka. =D Igår fredag red jag Snappe i paddocken. Han var smått galen. Försökte sticka, sparkade bakut och halvbockade. Vad hade hänt med min Ferdinand under Korkeken!?!? Linda kom hem i samma veva och gav förklaringen: Slut kraftfoder, han hade fått en supergiva betfor istället... Weeeee! Försökte galoppera lite till men han bara busade så efter 30 min ridning (fick förresten SUPERTRAV mot passage i djupsnön!!!) så satt jag av, sadlade och tränsade av honom och hämtade presenningen... Sedan kunde Linda och jag stå och tjattra i mitten i en 30-40 min medan Snappe rejsade av sig runt om oss. Vi behövde knappt mana på honom. Hahaha! =P Det blev även beslutat och bokat att vi åker till Skrängsta och hopptränar imorgon. Det blir nog kul. =P Vet inte om det var de tre transporthyrorna som fick in pappa på spåret... Jag sa ju ovan att jag har VÄRLDENS BÄSTA FÖRÄLDRAR... Pappa ropade på mig igår kväll med bestämd stämma... När jag kom till köket pekade han på dotorskärmen: "Blir det här bra det?" Jag såg inte vad han pekade på förrän jag kommit runt bordet... EN HÄSTTRANSPORT!!! Han hade hittat ett prisvärt Boggiesläp på Blocket.se och av bilden att dömma såg den jättefin ut, en nybesiktad -94:a, Värmlandsvagnen. Jag trodde inte han menade allvar förrän gubben tar telefonen och ringer säljaren och säger att vi kommer upp och kollar på den under lördagen!?!?!?! Sagt och gjort. Imorse packade vi oss i bilen och åkte till Sollefteå för att kolla på hästtransport. Först stannade vi på granngården och köpte kraftfoder som Linda beställt då vi ändå planerat att åka ut till Birsta. Ville ju gärna att Snappe fick ordinarie foder inför hoppträningen... Hehehe. 17 mil senare bekantade vi oss med ett mycket fräsht släp, mamma och pappa skilde sig från en fet check och jag fick, som stolt ägare (den skrevs på mig), köra hem min nya hästtransport!!! Tur man har öron som stoppar leendet från att gå hela vägen runt huvudet! =P Har jag nämnt att jag har VÄRLDENS BÄSTA FÖRÄLDRAR!?!?!?!? TACK!!! =D MIN fina hästtransport:  Glad Lucia på er alla!!! >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-12-10: Snygga hästar och snygga manövrar! Lovade Yvonne lite länkar till vackra hästar och coola uppsittningar, hittade mer medan jag kollade runt, så här kommer det en bunt med länkar. Först var det de vackra svenska PRE hingstarna Hechicero och Jubileo. Trodde bilderna låg på Fotosidan.se men de låg på Pixbox.se, och att hon fått hästarna av sin man i födelsedagspresent måste jag ha blandat ihop med någon annan, för de här hade hon varit till Spanien och köpt själv. Kolla speciellt in bilderna på Hechicero! Hechicero och Jubileo på Pixbox.se Hittade även en film på dem: Hechicero och Jubileo på YouTube.com Sedan var det uppsittning barbacka. Först och främst har vi Endospinks (Australiensisk jockey i Japan) uppsittning jockey style. Filmen är underbar så den lägger jag ut här. Först visar han lite klipp när den används och sedan hur den utförs. Under tiden driver han en aning med Pat... Ni kan ju gissa vem... Jo, Pat Parelli, ett av de största namnen inom Horsemanship. Älskar det fejkade telefonsamtalet där han låtsas snacka med Pat, ungefär: det är ju toppen det Pat lär ut om markarbete, men Endospink menar att de måste lära sig att komma upp på hästen också... Hahaha... =P Speciellt uppsittningarna i början som Endospink gör själv är riktigt häftiga. Här är en annan kille... Varför har killar så dj***a lätt att sitta upp barbacka!?!? Den här killen är iallafall grym! Kolla in fjärde och femte sättet att sitta upp barbacka!!! Han är svensk förresten. >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-12-08: Dressyrat på pelham Idag har jag och Snappe dressyrat på pelham. Pelham är en speciell typ av bett, ni som inte har koll på bett kan kika på denna lista på bett med bilder. Ignorera det faktum att det står att pelham bara är för heta hästar som är svåra att hålla. Du har kandarets finess och tränsbettets enkelhet i ett och samma bett, ingen risk för ihoptrasslade bett eller nyp i munnen som om man har kandarstång och bridong. Trasslet kommer istället i form av att hålla rätt på två tyglar, men det problemet har man på kandar också. Snappe verkade iallafall trivas utmärkt på det, förutom två tvärkast med huvudet. Vet inte vad de berodde på än. Ett kom på kort tygel och ett på lång. Han tog hur som haver ett villigt, lagomt och konstant stöd på tygeln, till skillnad från de tillfälliga huvudrycken på tränsbett. Det hade kunnat slutat utan ridning idag. När jag kom till stallet hade Lasse ockuperat stallgången med sin nykrockade bil som han höll på att reparera kylsystemet på. Han var dock snart klar och jag kunde börja mocka. När jag körde ut skottkärran förbi hagen såg jag att Snappe krafsade med hoven i det lilla som var kvar av rundbalen, vilket inte är ett normalt beteende för honom. När jag kollade närmare visade det sig att han hade trasslat in sig i balsnören och de hade virat sig runt kotleden fram och satt även ihop med skon bak. Efter att ha sprungit efter en kniv och skurit av alla snören kunde jag ta in honom och konstatera att han inte hade fått den minsta skråma. Tur att han var så otroligt lugn fast att han satt fast, många hästar skulle panik i den situationen och bara göra saken värre. Försökte filma när jag red men det hann bli för mörkt för att man ska se nåt vettigt. Riggade kameran i paddocken och trots att det bara är 15 minuter film så blev det såhär dramatiskt mycket mörkare på den tiden:  Spännet på min hjälm gav upp i vinterkylan, och då är den inte värst gammal och det var inte värst mycket vinterkyla heller... Hittar inte kvittot... *mutter* Får väl köpa en ny imorgon då... >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-12-07: Burrrr! Idag red Linda och jag ut med Löken och Snappe. Vi gav oss iväg vid halv ett och då var det bara -2 och strålande sol. Innan vi var hemma hade det börjat skymma och temperaturen hade rasat till -7! Vi red 1½ mil på 2½ timme. Det hade blivit en något kortare tur om vi inte haft oturen att efter ca 1-1½ timme komma ut på vägen som var ishal! Vi fick, regler till trots, knata ut på åkern för att ta oss fram. Det hade varit riktigt farligt att fortsätta utefter vägen. Tyvärr kunde vi inte rida på åkern hela vägen hem, för 2 km ifrån stallet går några hagar ända ut till vägen, så vi vände in mot sandtaget och försökte hitta någon genväg. Men genvägar blev senvägar och det slutade med att vi fick rida genom sandtaget iallafall. Väl hemma var vi rejält genomfrusna. Mina knän har fortfarande inte tinat! =P Provade ett pelhambett på Snappe innan ridturen. Köpte det billigt för länge länge sedan och eftersom det hade storlek 14.5 och han normalt har 12.5 så hade jag inga höga förhoppningar, men det satt perfekt!!! Så imorgon ska jag prova honom på ledad pelham. Några tips från "Nånn" hur man stabiliserar bettskänklarna på ett ledat skänkelbett, alltså så att inte underskänklarna kan röra sig individuellt? Holst rekommenderar att man stabiliserar dem men säger inte hur, mer än att han brukar knyta ihop dem, t.ex. med balsnöre. Kan det vara på samma sätt som du sätter balsnöret för att bettet inte ska slå tillbaka? >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-12-05: This is batcountry! Kom att tänka på en härlig film... Man behöver rätt mentalitet, men roas man av detta kan man mycket väl gilla filmen, Fear And Loathing In Las Vegas: Mer sjuk humor á la Scrubs: >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-12-05: För första gången... Det är många "för första gången" just nu... Förra helgen var vi ju som sagt ned till Stockholm och Stockholm International Horse Show. Det var tidpunkten för VÄLDIGT många "för första gången". Det var...: ...första gången jag körde bil i Stockholm. ...första gången jag åkte tunnebana. ...första gången jag var till Globen. ...första gången jag var på Stockholm International Horse Show. ...första gången jag sov över i Stockholm. ...första gången jag besökte de butiker vi besökte. ...första gången jag fick punktering! Idag gjorde jag två andra saker för första gången. Fredag som det är så var jag till Snappe. Underlaget i paddocken var riktigt bra så jag ångrade att jag inte tog på sadeln så jag kunde träna galoppen. Lat som man är orkar man ju inte sitta av och gå de 50 metrarna för att hämta sadeln. =P Kunde dock inte låta bli galoppen, så för första gången galopperade jag barbacka på Snappe! Det gick så bra så! Snappe var supermysig idag. Vi tränade sluta (en dressyrskola där hästen, lätt böjd i sidan, ska gå med baken innanför spåret, som att den precis avslutat en volt), och det gick jättebra. Han förstod ganska väl vad det var jag ville. Han var över huvud taget på ett väldigt samarbetsvilligt humör. Efteråt tränade vi även med paraply och presenning och även det gick bra. Paraplyet brydde han sig nästan inte, och presenningen fick jag till och med lägga över honom som ett schabrak!!! Men kliva över den nya presenningen... där gick gränsen! =P När jag kom hem var det dags för den andra "för första gången". Det var inhandlat och klart för Bouillabaisse - franks fisksoppa. Hade läst 10-talet recept och Marseilles expertpanels utlåtande om vad en äkta Bouillabaisse ska innehålla. Resultatet blev: 200g torsk 300g lax 200g sandskädda 200g nilabborre 200g räkor 200g kräftstjärtar 100g krabba 100g kammusslor 1 gul lök 3 klyftor vitlök 1/3 purjolök lite färsk fänkål 1.5 L stark fiskbuljong 2 msk hummerfond 4 dl vitt vin 4 dl krossade tomater 1 pkt saffran 2 krm timjan 2 krm vitpeppar 2 msk persilja Den blev mycket god! Men vi vill ändå modifiera den så att den blir utsökt nästa försök, och korrigeringarna blir nog: 2-3 ggr mer krossad tomat, eventuellt varken fänkål eller saffran, lite mindre vin, hälften så mycket buljong. Kanske förstärka med lite andra kryddor samt runda av smaken med lite grädde. Vi serverade med potatis vilket var ganska överflödigt, soppan var mycket mättande i sig. Den hade lätt räckt till 5-6 personer, fler om man faktiskt tar potatis till. Frångår man fänkål och saffran är det ingen regelrätt Bouillabaisse, men vem bryr sig bara det är gott!? =P Gillar du inte musslor? Gillar du Surimi-sticks? Då kommer du att älska kammusslor! De är stora, vita med samma konsistens och smak som Surimi-sticks! Mums! >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-12-03: Ridning över gränserna! "Nånn" hade hittat ett YouTube-klipp som även jag måste lägga ut. Det visar på precis det jag vill se: ridning över gränserna! Se det, det är både kul och inspirerande! Om ni bläddrar ner på min användarsida på YouTube så hittar ni, nedanför mina egna klipp, mina favoriter. Hittade en fin sammanställning på YouTube av ungefär samma saker som vi såg i Globen när vi var nere. Dessa bilder är från lördagen, vi såg ju på fredagen, men innehållet var ungefär detsamma. >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-12-01: Tävling, Globen, bak och bock! För två veckor sedan hade vi Brukstävling i stallet (där min medryttarhäst står)! Vi hade hoppats på att alla skulle kunna vara med, men på grund av resor, jobb och andra åtaganden så blev vi till slut fyra stycken: Linda och Jossan på Löken, och jag och Cathrine (en av Snappes medryttare) på Snappe. Banan såg ut såhär:  Först genom startporten, sedan över en presenning, vända i trångt utrymme, plocka upp en handduk från staketet i ena hörnet och flytta den hela långsidan till nästa hörn, sedan rida igenom en L-kurva helt, stanna och backa tillbaka igenom den utan att slå i eller trampa utanför bommarna, vidare genom nio portar och till sist hoppa ett litet hinder! Eftersom det var så halt var "hindret" bara 20 cm. För varje bom hästen trampade på eller utanför, för varje vält "kon" i portarna, för tappad handduk eller rivet hinder fick man 5 sek tillägg, men max 5 sek per hinder. Vi hade alla diverse sådana tillägg, framför allt för att trampa utanför bommarna i ryggningen, det är svårare än man tror. Så här blev tiderna inklusive tillägg: Första försöket: Jag och Snappe: 02:17.4 Linda och Löken: 02:33.9 Cathrine och Snappe: 02:26.9 Jossan och Löken: 01:46.1 Andra försöket: Jag och Snappe: 02:37.7 Linda och Löken: 02:30.6 Cathrine och Snappe: 02:10.7 Jossan och Löken: 01:40.7 Bästa sammanlagda lagtider: Lag Snappe: 04:28.1 Lag Löken: 04:11.3 Snabbaste individuella tiderna hade alltså Jossan och Cathrine som fick duellera om vem som skulle stå som slutgiltig vinnare. Jossan jämnade ut oddsen med att rida barbacka! Finalen: Cathrine och Snappe: 02:21.9 Jossan och Löken: 01:56.1 Jossan stod alltså som slutgiltig vinnare!!! GRATTIS! På kvällen åt vi middag hos Linda. Jag lagade baconlindad ädel- & gräddostfylld kycklingfilé med klyftpotatis och rödvinssås, och till efterrätt kladdkaka med grädde och inlagda aprikoser. Alla ryttare fick diplom:  Här är bilder ifrån tävlingen:
Förra onsdagen hade vi gruppfest med Färstagruppen, vi blev bara fyra men vi hade kul ändå. På torsdagen var det ingen ridning men brorsan med familj kom på besök eftersom min brorsdotter skulle sova över då jag, Rickard och Cathrine skulle kliva upp tidigt på fredagen för att åka till Stockholm! Nedresan började kl 7.30 och med ett snabbt stopp i Tönnebro för att kolla däcktrycket (jag har haft pyspunka) och mycket trevligt väglag gick det ganska fort. Vi stannade till i Arlandastad och gick på köpcentrat där och konstaterade att vi var i så god tid att vi kunde åka till Akvarielagret i Bromma innan det var dags att checka in på vandrarhemmet. Sagt och gjort, med en kortare ofrivillig sightseeing på grund av vägarbete i Norrtull så hittade vi ganska lätt till Akvarielagret. Vilket ställe!!! Rekommenderas varmt för alla akvarieentusiaster. De hade nog en hel källare i ett hyreshus och lokalen var FULL med akvarium. Enligt hemsidan lagerhåller de ca 850 arter söt-, bräck- och saltvattenfisk. Några av favoriterna var den gigantiska blåsfisken, drakfiskarna, de pyttesmå clownfiskarna, de stooora viejorna, alla vackra malawiciklider... ja allt! De hade även lite reptiler och för tillfället även trädklättrande (!) igelkottar. Tyvärr hade de inget jag var på jakt efter. Därifrån bar det av till vandrarhemmet STF Fridhemsplan för incheckning, men som befarat var inte rummet klart. Vi hade fått lov att checka in två timmar tidigare än normalt. Det var dock inget problem för vi kunde få parkeringsplatsen och de hade bemannat dygnet runt så rummet skulle vi få när vi kom tillbaka från showen - Stockholm International Horse Show! Weeee. Vi knallade runt Kungsholmen i jakt på mat och fick lite brottom att hinna med tunnelbanan till Globen, men vi kom fram tio minuter efter att eftermiddagsprogrammet, som var den första showen vi skulle se, börjat. Eftermiddagsshowen bjöd på internationell hoppning med stjärnor som Baryard och Whitaker, stilhoppning för svenska unga talanger där, till min stora förvåning, Kicki T satt med i publikjuryn, kombinerad hopp och dressyr clinic med Maria Gretzer och Pether Markne om (o)likheterna mellan att träna dressyr- respektive hopphästar. Det var en härlig clinic med mycket humor och vassa gliringar. Showen avslutades med gångartstävling för islandshästar. Ett svenskt ekipage av fem, som utmärkte sig med att galoppera genom hela travmomentet för att sedan göra comeback med en enastående flygande tölt! Wow! Mellan showerna traskade vi runt hästmässan i annexet. Tyvärr hade de flesta väldigt dyra märken (bara för att det står ett kändisnamn på produkten) och Börjes som annars är extremt billiga hade inget med sig som jag var ute efter. Inte ens sovenirer köpte vi eftersom det inte fanns rätt storlek på tröjorna och mobilbanden var slut. Till andra showen anslöt resten av gänget: Linda och Lasse, Jossan och Cathrine, Stina och Inger, Sandra och Carro. Showen inleddes med cowboys och indianer i de flesta storlekar till takterna av Rednex och sedan var det åter internationell hoppning. Därefter sjöng The All American Cowgirl Chicks och visade upp akrobatik á la indianstil på sina hästar i full galopp. Horseball var det också, en blandning av basket och handboll fast på hästryggen, vilket var kul att se. En hel del avåkningar faktiskt. Efter det var det dags för Fancy Dress(age) Show, motsvarande tidigare års maskeradhoppning, men nu med en hopp- och en dressyrryttare i varje lag. Först gjorde de ett litet shownummer, sedan bedömdes dressyrryttaren på tre P:n, Passage (trava mycket långsamt med höga knälyft), Piaff (trav på stället) och Piruett (i galopp) och till sist hoppade hoppryttaren som vanligt en bana. Höjdpunkten var nog John Whitakers ganska hyffsade försök att få sin hopphäst att gå i passage och piaff, ja, förutom att han strippade då! =P Sedan var det avslutningsnummer med sång av Bonde-killen, ljusslingat fyrspann, mer cowboys och indianer och till slut ett tapto av livgardet i moll. Roligare avslut hade varit kul. Sedan bar det av till vandrarhemmet för lite sömn. Efter att ha väntat ut 30-talet andra tjafsande hästmänniskor så fick vi äntligen vårat rum och kunde sussa gott. Lördagen var vikt för shopping! Vi gick drottninggatan från norr till söder och stannade i var enda butik som sålde läder och nitar. Min lilla svarta sak till brorsdotter hittade mycket fränt! Måste få en bild med halsbandet! Hack i häl hade vi Stoffe som hann ikapp med oss i Gamla Stan. Han och min brorsdotter hade stämt träff då vår lilla utflykt sabbat hans planer på att komma upp hit. De var så gulliga tillsammans så. =P Shoppingen avslutades på söder, närmare bestämt på Södermalms Akvarieaffär. Tyvärr hade de mindre sortiment än jag räknat med, men jag visste ju att de mest skulle ha små pluttfiskar som en viss läsare har en förkärlek för. =P Jag var dock ute efter växter, och det fick jag tag på! Två mossor (Riccia och Spikey) och en röd växt som jag försöker utreda namnet på: 
Efter shoppingen sa vi hej då till Stoffe och begav oss norrut. En fridfull färd om än störande mörk. Vi hann tyvärr inte in i Valbo, men men. Vi stannade åter i Tönnebro för att kolla däcktrycket, och här kunde historien ha fått en roligare vändning, men nej... Rickard går ut för att kolla trycket men jag ser på minen när han kollar upp igen att allt inte står rätt till... Han öppnar dörren och meddelar: "Nu... har vi punka..." När han skulle kontrollera trycket lossnade ventilen, vilket förmodligen varit orsaken till pyspunkan. Ett telefonsamtal med far om att sätta på reservdäcket och köra 16 mil i 30 km/h var inte kul. Det visade sig dock att reservdäcket var körbart upp till 80 km/h så det ljusnade något. Det var bara att kasta sig på knä och byta däck. Dock började vi bli fundersam över lufttrycket i reservdäcket och tryckluftsskalan gjorde oss extremt fundersam. De andra däcken visade 2.1 som de skulle, men reserven visade 0. När vi fyllde det steg dock inte trycket och vi blev fundersamma om 0 inte var noll utan max... Vi pumpade i och ur däcket för att få rätsida på problemet men utan framgång. Vi fick sätta igång kompressorn till tryckluftspumpen två gånger medan vi joxade på. Till slut kom vi fram till att det nog var tomt, men skulle fyllas med hela 4.2 psi! Vi var båda allvarligt fundersamma på om däcket skulle explodera under påfyllningen, och när vi mitt under pågående påfyllning överraskas av ett enormt oljud så var vi inte modiga! Det var bara kompressorn som slog på igen! Rickard kollade på mig, flinade och frågade om jag hade med mig ombyte... hehehe... Vägen hem blev lång och vi var säkerligen den mest hatade bilen på E4an där vi cruisade fram i 60 km/h. Vi hade dock roligt med djurleken som räckte hela vägen hem! En börjar med att säga ett djur, t.ex. Krokodil, och nästa person ska säga ett djur som börjar på den sista bokstaven i föregående djur, t.ex. Leguan, o.s.v. Sista 5 milen blev vi dock varse om hur kul det kan vara att köra på reservdäck för söder om Njurunda hade det snöat och vägen täcktes av snömodd och is. Odubbade reservdäck är ingen höjdare i vägrenen! De flesta visade god hänsyn, det var bara en som tutade irriterat på oss trots att vi tydligt visat att vi hade problem med att ha varningsblinkersen på när han närmade sig och trots att vi gjorde vårt bästa för att hålla undan utan att hamna i diket! Fy på dig! Sista kilometrarna var det blankis och vi kom knappt upp för de små knixar som man annars aldrig tänker på som en backe. Men hem kom vi och välbehållna! I söndags bakade jag lussekatter och lussesnäckor, dom blev mumsiga. Idag har jag varit ute med Snappsis på åkern. Det busen bockade med mig för första gången! Efter det hade vi desensibiliteringsträning (sluta-bli-rädd-för-saker-träning) i paddocken som just nu kan extraknäcka som hockeyrink. Jag kan inte ha sett klok ut där jag traskade runt med en tomteluva på ridhjälmen, en presenning runt mig som en filt, en fladdrande plastpåse i ena handen och ett paraply i den andra, med Snappe i släptåg! Hahaha! >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-11-14: Framsteg i bilder En del av er vet hur jag och Snappe har kämpat med galoppen och det har som sagt märkts framsteg i ridningen på sistone. Idag följde Rickard med för att dokumentera. Det är närapå ett år sedan jag provred Snappe. I början var vi inte överens om mycket. Om jag ville trava utefter långsidan kunde han rätt vad det var svänga av innåt vilket då och då var nära att förpassa mig till markposition. =P Att gå på en 10-meters volt var ett äventyr i olika riktningar. Att galoppera... Galoppen ja... Första gångerna jag fattade galopp med Snappe så visade han hellre upp sina kunskaper i montétrav. Inte för att han inte var dressyrtränad, men vi förstod då rakt inte varandra. Jag red bara en dag i veckan i början så snart var den kalla vintern över oss. Framför oss hade vi en vinter med tidernas kanske mest utdragna ishalka. Själv knegade jag på mestadels i skritt med Snappe i den trygga paddocken, men inte ens där var vi säkra utan gick omkull en gång då vi gav oss på att galoppera och smärtsamt fick erfara att nysnön förrädisk täckte blankis. En del ryttare jag talade med vägrade rida sina hästar periodvis vintern 07/08 p.g.a. skaderisken i halkan, andra trotsade halkan och råkade illa ut. Att galoppera var alltså inte att tala om, och det var inte förrän försommaren som underlaget åter medgav att vi galopperade. En galoppfattning vid den här tiden innebar montétrav uppför långsidan i hopp om ett fåtal galoppsteg och varje steg belönades. Ute i skogen kunde han allt galoppera, men under samlad form i paddocken gick det inget vidare. När vi väl var övertygade om att vi talade samma språk så övergick montétravet i protester á la formidabla bakutsparkar. Vi gick tillbaka till galoppstärkande övningar i skritt och trav. Under våren kom Löken till stallet, och han började snart att hopptränas och i juni började han tävla. Linda undrade om inte vi också ville hopptävla, och även om vi var mest dressyrinriktade så var det ju roligt med omväxling, så vi började också hoppträna och galoppen gick inte längra att undvika. På rakt spår mot ett hinder gick det bra, men det var ju inte precis den dressyrgalopp vi var ute efter. Jag lade åter in galoppen i dressyrträningen och det var smått med livet som insats. Snappe tycktes så obalanserad att han nästan tycktes gå omkull i vänster varv och facit kom när han faktisk gick omkull i galopp i vänster varv utan större orsak än att han inte höll ordning på benen. Men vi gav oss inte och till vår andra hopptävling hoppade vi de flesta hinder som låg i höger varv i galopp. Strax innan dressyrdebuten i augusti i år hade vi gjort vårt största framsteg så långt: jag klarade av att hålla Snappe i galopp i ett helt varv på stora mittvolten! Vid själva dressyrdebuten lyckades vi nästan upprepa bedriften. Här finns dessa klasser i repris om ni vill se hur galoppen såg ut då (galoppen kommer 2.00 respektive 2.30 min in i filmerna): Då fick vi beröm av dommaren för att han över huvud taget kunde fatta rätt galopp, han har ju ändå bara varit ridhäst i 2.5 år. Efter det har vi arbetat vidare med galoppen, men det är först för två veckor sedan som poletten har trillat ned och han har insett att galopp ska ske med bara lite påskjut, stor bärighet, under samlad form och i lugnt tempo, och utan att rusa efteråt. Idag fick vi det på film: Det är ett helt annat tempo och form. Och notera att han efter galoppen återgår till lugn trav i låg form, till skillnad från dressyrfilmernas rusande. Jovisst, det är helt olika förutsättningar, men såsom galoppen ser ut på dressyrfilmerna, det var bland de bästa vi kunde prestera då. Det går onekligen framåt. =) Trav och galopp ifrån idag:
Som avslutning på dagens pass körde vi stretchande trick-träning. Försökte återskapa de perfekta cikusbugningar han gjorde i måndags, men detta var det närmaste vi kom (han verkade tycka att det var för halt idag):  >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-11-13: Trädgården vintrad och stallet "renoverat" Trädgården: Förra veckan fick jag äntligen trädgården ställd för vintern, trots att vi redan haft många minusgrader. Det var hög tid att gräva upp dahlior och gladioler, vilka alla haft ett dåligt år med få blommande plantor. 5 lökkorgar gladioler grävdes upp och ställdes frostfritt, likaså 6-7 knölar dahlior. Samtidigt klippte jag ned det som vissnat i rabatten, det blev en full stor skottkärra. Några röda papegojtulpaner, gulorangea narcisser och rabattiris fick äntligen komma i jorden. Senaste rabatten blev även den färdig. Rickard hade varit gullig och grävt upp den åt mig medan jag höll på med Lindas kaninburar, men då hade jag inte tid att göra den klar. men nu så. I den ca 3 dm djupa rabatten lades markduk, och i den fylldes först sand/gräs/löv-blandning som förhoppningsvis förmultnar under vintern vilket ger lite extra värme underifrån till de rosor som fått stå och frysa om tårna i väntan på rabatten. De har tålmodigt stått i kruka sedan sommaren. På gräsblandningen fylldes några skottkärror jord från det som var kvar sedan vi fixade gräsmattan. När rosorna var planterade och väl uppkullade så fylldes det ytterligare två skottkärror gräs/löv-blandning ovanpå det. Nästa sommar ska rabbaten kompletteras med timmerkanter som den andra rabatten, då blir den närmare 5 dm djup. Rosorna som planterades var en honungsros, en Kalmar och en Viking.
När rabatterna var omhändertagna var landet och växthuset kvar att ställa för vintern. Trädgårdslandet har i mångt och mycket varit en besvikelse i år. Rädisorna blev ätna innan de var mogna att plockas upp så de fick gå i frö. Salladen kom storartat men blev besk och fick även den gå i frö. Gräslöken tog sig inte nämnvärt, trots nysådd. Dill och persilja såg knappt dagens ljus, och purjolöken imponerade inte, den blev inte större än vårlök. Jordgubbsplanten stormtrivs däremot och lär förmodligen få ta över det mesta av landet. Även ärtorna var rikliga och goda. Kvar att hoppas på inför höstskörden var då rödbetorna och morötterna... Rödbetorna var även de en fullständig besvikelse, ni ser på bilden nedan varför... den tjockaste var väl ca 8 mm. Morötterna var dock både rikliga, ganska stora och fina. Trots obestridliga bevis på att en hare/kanin tillbringar mycket tid i landet, och trots att vi fick kasta hälften vid rensning för att de var ätna så blev det en ansenlig skörd.
Kunde inte heller låta bli att förundras över att en del blommor kämpar vidare trots kylan. I bäckslänten växte fortfarande sandtrav, och någon dag med plusgrader i förrförra veckan slog en lilja och en ros på Heidelbergen ut. De här kämpade ännu när jag ställde för vinter i förra veckan: Viking, Lejongap, Heidelberg, Sommarnejlika och Ärta:
I växthuset var mycket redan klart, men jag drog ner alla vissna rankor av tomater och gurkor och squash och tog reda på alla blompinnar. Växthuset har gett fina skörder av körsbärstomater, bifftomater och squash, och även nån gurka och gul tomat. Vinstocken bar ingen frukt i år men den skulle likväl vintras genom att öppna golvet på växthuset och gräva ner den i jorden under. Det är en vinterhärdig typ, så det är möjligt att den kommer att ta över växthuset innan det är klart... Fruktträden har inte heller gett mycket i år. Gamla äppelträdet och Bergiusen gav äpplen, men körsbärs-, plommon- och päronträd fick ingen mogen frukt. Fick ju tag på två till körsbärsträd i höstas också! Två fina Stella, sådana som jag letat hela sommaren stod plötsligt på Plantagen och bara väntade på mig! =D Även fåglarna har fått vinterfint, eller vintergott kanske. Två automater med talgbollar, nötter och frön på altanen, utöver smör, nötmassa och annat gott som mamma skämmer bort dem med. =P Än så länge har vi inte så stort urval på besökare, men de är många och frekventa istället: Talgoxar, Blåmesar, Nötväckor, någon Skata och Hackspett. En talgoxe har fått namnet "Skunk", inte för att han luktar illa, utan för sin underliga teckning (se tredje bilden nedan). Runtom har vi även några som inte begripit att det är dags att flytta söderut (vi matar dem inte): Björktrastar, Tranor och en ensam Häger. Svanarna och änderna väntar som vanligt in i det sista.
Vägen: En korrigering till förra inlägget: De arbetar inte med att bredda vägen utanför oss, iallafall inte än, utan förser den med kanter som ska hindra vattnet från att skölja bort underlaget. Vi har haft mycket problem med att vattnet inte transporteras bort från vägen och jag undrar verkligen om det blir bättre av det här...  Hund: Vi var med Ronja (vår blandrashund) till veterinären i måndags för återkontroll. När vi var där för två månader sedan så hade hon höga levervärden på blodprovet. Anledningen är att hon står på livslångt (hon är i dagsläget 14 år) smärtstillande för sina höfter. Blodvärdena var förbättrade, så hon får stå kvar på leverfrämjande kost så länge hon finns med oss. =) Stall: Fick göra något jag inte gjort på mycket, mycket länge förra torsdagen: Jag hoppade med Charmör! Det måste vara år och dag sedan, det är ju säkert närmare ett år sedan jag red dressyr på honom så. Han är ju gammal gubbe nu, 19 år och har varit på ridskolan sedan han var ca 7 år, så han går mest med nybörjare på ryggen nu, så han spenderade första halvtimmen med att försöka få mig att förstå att det inte var jag som bestämde och att han höll det tempo HAN kände för. Att det kom små hinder i vägen då och då var okej, men när det kom två på rad tyckte han att jag kunde hoppa själ! Till min stora förvåning och glädje visade det sig att de senaste årens utökning från en lektion per vecka till dagslägets 4 riddagar per vecka har varit nyttiga: jag satt kvar! Det har jag sällan gjort förut i hans grisnitar, speciellt inte när de kommit sådär plötsligt. Efter niten vaknade han dock till liv och insåg att hoppning är ju kul! Och sedan flög han över alla kommande hinder. Även hos Linda har det varit action. Nya pållen har flyttat in - Hengil. Här håller Snappe på att tala om för Hengil hur rangordningen funkar i det här stallet: =P  I fredags spenderade jag och Linda flera timmar på att "renovera" stallet. "Bok"hyllan monterades om för att gå in på tvären och (nästan) alla lösa saker flyttades över i korgar. Redskapskrokar monterades upp och en massa saker som inte användes skeppades ut. Tre nya (hemmagjorda, kostade under 20 kr/st istället för 100-150 kr/st) täckeshängare monterades upp, och krokar för grimskaft, grimmor och avlastning sattes upp innanför dörren. Nu saknas bara en nedfällbar sadelhållare och en whiteboard. =P Här är före- och efter-bilder samt krokarna vid dörren. Tyvärr var det lite dammigt efter sopandet på efter-bilden.
Snappe har gjort stora framsteg i ridningen på sistone. Han har hittat sig själv i galoppen och de senaste två passen har han erbjudit en härlig lugn galopp med lång steglängd! Senaste passet var ett totalt mix-pass: Vi värmde upp med PNH Friendly Game med spö-desensibilitering, Akademiskt med öppna för hand, sedan dressyr med mentala avbrott i form av bruksmoment och avslutade med stretchande trickträning! Han bugade i fullständig cirkusbugning två gånger! Som den här hästen gör i början av filmen jag hittade på youtube (fast vi gjorde det naturligtvis på mjukt underlag): Mer stall, angående ofrivilliga köp av teorilektioner p.g.a. missförstånd: säljaren valde till slut att mötas på halva vägen, tack ska du ha! =) >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-11-02: Hästar, snö och stickat Förra veckan var det mindre ridning än vanligt. Måndagen red som sagt jag och Linda bruks och hade buskul. På tisdagen var det dressyr på K-näs och jag hade Kotten som gick rätt bra. Onsdagen var tyvärr teori. Hade inga planer på att köpa några teorilektioner men det hade blivit ett missförstånd i den frågan, termen ridlektion är tydligen tvetydig. Synd att man tydligen inte kan mötas på halva vägen en sådan gång. Trots att säljaren hävdade att teori gick man naturligtvis på oavsett om det var ordinarie eller extra inköpt "ridning" så var uppslutningen från resten av gruppen minst sagt knapphändig. Månne är jag trots allt inte ensam om att tycka att teori är (förhållandevis) ointressant när man ridit i många, många år... Nåväl, en repetition av hjälpgivning i halvhalt, bakdelsvändning och skänkelvikning är säkert bra... ...för ungdomarna, som jag praktiskt taget agerade hjälplärare till snarare än elev. "Man lär genom att lära ut...", nej, man drar sig till minnes. Kan du det inte innan kan du inte lära ut det heller. Och nej, man är aldrig fullärd... Bla, bla, bla... På väg till stallet kom första snön... Burrrrr. Och inte har den gett med sig heller. Här pryder den den sista lilla blomman på rosen Viking:  Klicka på bilden för större version Torsdagen var inställd med clinic under tisdagen, men då red jag ju, så det var inget alls på torsdagkväll, och tur var väl det, för nu började det bli panik med kaninburarna. Nya hästen flyttade in i helgen och då måste burarna vara på plats. Hela torsdagkvällen gick åt till det (tack för hjälpen far, och Rickard), och även hela dagen på fredagen. Under dagen på fredagen var det full fart utanför. Pappa var i full färd med att ställa alla bilar och släpet i vinterskick, och ute på vägen cirkulerade Relacom för att laga teleledningen som grävdes sönder på torsdag morgon, av grävarna som är full gång med grundarbetet för att bredda vägen:  Klicka på bilden för större version På fredag kväll var (nödvändiga) tre av sex kaninburar färdiga och kunde levereras, till Lindas stora förtjusning. Tre kaniner fick genast flytta in. Bilder från bygge och installation kommer snart. Efter omplasering, insättning och utbärning av burar var det dags att ägna Snappe några minutrar. Vi tog ett dressyrpass barbacka i paddocken. När grannens ena häst gick omkull i snön i hagen för att de busade höll även jag på att dråsa i backen för ett ynka litet sidosteg från Snappes sida, men jag satt kvar, och tur var väl det för bottenmaterialet var stenhårt. Vi skrittade mest och travade bara några steg. Linda var med och tittade när vi kollade att grunderna i dressyren fortfarande satt, vi har ju låtit bli dressyr ett tag eftersom Snappe ledsnat. Snappe var för dagen pigg och glad och hade inte alls emot lite dressyr. Riktig öppna och sluta (inte förvänd) gick som en dans. Skänkelvikningen likaså. Volter, runda fina, inga problem. Vi avslutade med bakdelsvändning som han som vanligt gjorde mycket bra. Det går framåt! =D Sedan var det hem och snart i säng, för lördagen var vikt för en tripp till Timrå, bland annat. Stina och Löken gjorde sin första start på en större tävling, Timrå Hästsportförenings lokala klass på ponnytävlingarna. Löken slutmättes i veckan till 147.5 cm, 5 millimeter till godo för att räknas som ponny och inte storhäst. Såhär gick det:  Klicka på bilden för större version Efter Timrå tog vi en tur till BC för att se AMD/ATIs tour (dom gör grafikkort och processorer) men det var en besvikelse för allt de erbjöd var möjligheten att prova på ett spel som nyttjade deras grejer. Vi avvek fort när vi märkte att säljaren sett oss och stövlade åt vårat håll, vi var de enda där!!! Därifrån åkte vi vidare mot stan med tanken att vi skulle springa i de butiker som kunde erbjuda stickutrustning, men döm om vår förvåning när i princip allt utom Galleria In: var öppet. På Ohlssons tyger fick vi bara veta att de inte hade hjälpstickor, men vi kunde ju prova Flitiga Fingrar. När kassörskan fick höra att vi kom därifrån och att de hade stängt för helgen fick vi ett ärligt "Awwwww" rakt från hjärtat på kassörskan. =P Yvonne lyckades ju få mig hocked på stickning med allt sitt snack. Började med en liten provlapp, och för att få in tekniken igen (det var ju bara en sådär 15 år sedan jag sist stickade) så fick det bli en enkel start: Rickard ville ha en halsduk och hade sett ut ett akryl/ull flamgarn i rött och svart (Novita Rustika). Efter några kvällars stickande och 200g garn var den klar:  Klicka på bilden för större version Ikväll fortsatte jag på provlappen (hade bara stickat några varv innan) och gjorde en första provrapport på ett flätmönster. Blev inte så illa men har sina fel. Men hualigen att hålla reda på var man är! Raden går väl an, men när det kommer omvända repetitioner inne i mönstret... Nåväl, provlappen:  Klicka på bilden för större version Därifrån bar det vidare till "ön" för att plocka upp äldst och yngst som inte var med far, mor och bror sin till Iggesund på tävling. Dem släpade vi med på spelning på MediaMarkt, de körde ju Oktoberfest i veckan för att fira ett år i Birsta. På scenen - The Kristet Utseende. 20 minuter försenade och med bara två låtar i repertoaren, men de roade ändå. Rickard passade på att köpa deras senaste DVD och få den signerad av alla i bandet.  Klicka på bilden för större version  Klicka på bilden för större version >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-10-27: Brukstävling blev stallmiddag! Idag när jag var på väg till stallet kommenterade Rickard att jag hade fått ett sms. Det var från Linda som undrade vilken tid jag skulle till stallet. Hon undrade om jag ville vänta in henne, för hon skulle sluta tidigare från jobbet. Sagt och gjort. Vi bestämde oss för att rida bruksövningar i paddocken. Det var ungefär samma övningar som förra gången: Vändning i trångt utrymme, kliva över presenning, rida genom portar, rygga i vinkel och hoppa ett litet hinder. Vi la även till flytta föremål, en handduk på staketet. Medan Linda och Löken bekantade sig med momenten tränade jag och Snappe PNH. Vi körde ungefär samma övningar som förra gången: Klappa/klia över hela kroppen, flytta huvud, hals, framdel, bakdel för tryck, att han går runt mig för lyft hand, kast med grimskaftet över kroppen och klia med longeringsspöet. Vi la även till lyfta alla hovar från ena sidan, och ryggning. Först rygga för ett "nejande" finger men det reagerade han inte på, så det övergick planenligt till skaka grimskaftet, men varje gång jag skakade grimskaftet gick han framåt istället för bakåt... =S Inte riktigt som det var tänkt. Så, istället körde vi "nejande" finger, steg närmare och närmare tills att det blev en hand på nosryggen. Tydligen kör Rosa med det (Linda har tränat för Rosa tidigare). Det gick bättre, och stundvis ryggade han för bara fingret. Skickade honom även över presenningen några gånger. Sedan sadlade och tränsade vi och han stod så snällt så. Sedan började även vi träna på bruksmomenten. Vändning i trångt utrymme gick dåligt tills att vi utökade rutan till ca 3x3 meter, då blev Snappe mer avspänd och vände runt hur bra som hellst! Presenningen tittade han knappt på utan traskade rakt över! Portarna gick helt problemfritt. Ryggningen hade vi gjort till en L-vinkel istället för T-vinkel, och ca 1.5 meter bred. Det gick mycket bättre! Även om han trampade utanför någon gång så var det inte alls samma "la-la-la-jag-hör-dig-inte"-attityd som senast. =P Hindret låg på ca 45 cm och det flög han över med glad min! Handduken var lite klurig. Han var inte rädd för handduken i sig, men kunde inte förstå varför i hela friden han måste stå still så nära staketet!!! =P Linda och jag lekte lite med handduken, fladdrade med den, snurrade den över huvudet på oss och hästarna och vi blev båda lite förvånade över hur oberörda de var, så vi började lägga handduken över öronen och huvudet på dem, och de bara fann sig i det! =P Duktiga pojkarna! Linda tyckte att vi skulle avsluta med en liten tävling. Efter långt funderande över vad vinsten skulle vara så beslutades om vin och middag! Vi såg ut en bana: Slå på tidtagningen vid stubbarna - klättra upp på stubbarna och sitta upp ifrån dem - vändning i trångt utrymme - över presenningen - genom de tre portarna - backa hela vägen genom L-vinkeln - hoppa hindret - hämta handduken i ena hörnet och lämna den i nästa hörn - sedan full fart tillbaka till stubbarna för att slå av tidtagningen! Allt i valfri(a) gångart(er)! Uppstigningen gick bra för båda, likaså vändning i trångt utrymme, sedan satte båda iväg i trav över presenning och genom portar utan problem. Ryggningen genom L:et hade båda problem med. Hästarna ville inte backa in, sparkade till bommarna och trampade utanför, men ungefär lika mycket. Sedan över hindret och iväg till handduken. Till Lindas tur hade vi glömt lägga tillbaka handduken så hon fick flytta den från andra till tredje hörnet, men momenten "plocka upp" och "lägga ner" blir ju lika ändå. Linda flööög tillbaka till stubbarna och gjorde en tjusig slidestop, kastade sig av Löken och stängde tiden. För mig hade den visat 2:34:1... För Linda visade den 2:33:1! Hon slog mig med 1 sekund! Medan vi skrittade av hästarna diskuterade vi mer om sagda middag och innan vi var klar kom vi fram till följande plan: En förmiddag kör vi bruksträning för hela stallet, sedan tävling, och på kvällen bjuder jag alla stalltjejerna på middag hemma hos Linda! Vi kikar på nån teorivideo och dricker lite vin (vi som får). ;P Håll utkik efter inbjudan i stallet tjejer! =D >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-10-26: Vi utökar prishyllan! Idag var vi så iväg till Skrängsta Gård på hopptävling. Njurunda Privatryttare var arrangörer och duktiga sådana, allt flöt på bra. Det enda man kunde ha önskat var någon som var mer engagerad i framhoppningen och bättre utrop efter starter. Vi som var ute på framhoppningen hade svårt att hålla koll på vilken klass det var och vem som var inne. Men bemötandet var mycket trevligt och banpersonalen hjälpsam. =) Jag och Snappe hoppade först 40 cm. Snappe hade varit extremt på tå sedan vi anlände och var stirrig, kanske för att han fortfarande är dålig i magen, kanske för att det var första gången i ett ridhus. Publiken på läktaren var iallafall läskig! =P Eftersom vi hade fått en nit på framhoppningen valde jag att travhoppa, då känner jag mig trygg i sadeln oavsett vad han hittar på. 40 cm började med en tvärnit på första hindret, en "Men hallå! Det där hindret är ju skit-läskigt!" på hinder nummer tre, som hade en polkagrisrandig bom, och sedan en nerpetning av hinder nummer fem. Vi fick chansen att rida om, men eftersom vi även skulle tävla 50 cm så avstod jag. Vi bad att få stanna kvar medan nästa ekipage red (man fick ha sällskap med sig inne i ridhuset), men Snappe blev nästan mer stressad av att det inte var han som skulle hoppa. Så kom vår "avancemangsklass". Vi har ju tidigare tävlat 30 och 40 cm, nu var det dags för 40 och 50 cm. Snappe var nu lungnare och mer med på noterna. Tyvärr petade han ändå ner femman! Vi fick åter erbjudandet om att rida om, och nu tog vi det naturligtvis, jag skulle ju hem med rosett!!! Nu var det färdigtittat och färdigslarvat. Jag höjde tempot, även om vi fortfarande höll oss till trav, och styrde runt de sex hindren igen. Nu så! Felfritt! Rosett! Film: Sedan ville Stina starta med Snappe. Senast så tävlade de 50 cm, men nu höjde Stina ribban till 70 cm. Snappe hade varit jättefin på vår sista runda så jag förutspådde inga problem, Stina och Snappe hoppade ju 1.00-1.10 m på senaste hoppträningen! Och inte blev de några problem heller, och fin galopp hela vägen. Rosett! Film: Därefter var det Jossan och Lökens tur på 70 cm. Löken var även han lite tittig, det var ju även hans första gång att hoppa i ridhus, åtminstone sedan Linda köpte honom. Dom klarade sig runt fint trots att Löken tittade till några gånger. Rosett! Film: Sist var det Stina och Lökens tur på 80 cm. Nu tittade inte Löken så mycket längre utan hoppade på. Även här blev det rosett, men det var en CR-rosett per ryttare, så Stina fick nöja sig med den hon fått när hon red Snappe. Film: En annan rolig sak: Det var en annan kallblodstravare där och plötslig säger Linda till Snappe: Känner du igen din gamle löpkamrat? Gottstjärn och Snappe har inte bara tävlat på samma hoppbana, utan även varit konkurrenter på travbanan. När jag kikade på atg.se så såg jag att de hade mötts inte mindre än 11 gånger mellan 1998 och 2006. Snappe hade bara varit före Gottstjärn i mål två gånger av dessa. =P Här är en bild på Gottstjärn och Elin:  Klicka på bilden för större version Här är tre nöjda tjejer och två trötta hästar, med rosettskörd i blåsten:  Klicka på bilden för större version Hemma har vi högvatten så det heter duga! 65 cm över medel! Änderna simmar snart på gräsmattan! Kanske inte riktigt så illa. =P På bilden är ordinarie strandlinje där yttersta vassen sticker upp ur vattnet!  Klicka på bilden för större version Och första kaninburen blev "klar" igår. Eventuell målning, limning av fuktspärrande matta och montering av dörr och galler kvarstår. Stommen till andra buren blev även den så gott som klar. Linda har beställt sex stycken burar till uppfödningen.  Klicka på bilden för större version >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-10-24: YAY! TÄVLINGSDAGS!!! Och PNH Nu är det tävlingsdags igen!!! Löken ska ut på sin första officiella klass nästa helg, och som uppvärmning åker Stina & Löken och jag & Snappe till Skrängsta på hopptävling nu i helgen! Löken har kommit tillbaka finfint från sin korsförlamning i somras. Han tappade muskler och framförallt vikt efter det, men nu tränar han som vanligt sedan ett bra tag och vikten börjar komma tillbaka nu när de har fri tillgång på hö. Snappe å andra sidan mår inte lika bra på allt hö! Han har inte vett att sluta äta när han är mätt! Idag när jag plockade ut honom ur höbalen (ja just det) och tog in honom på gången såg han ut som ett gigantiskt magknip! Det stod klart att det inte var någon idé att rida honom. Jag hade tänkt träna PNH (Parelli-style Natural Horsemanship) 20 min och sedan rida 40 min, men han som kan vara grinig över LITE ont i magen... Hämtade repgrimma och långa grimskaftet... Allvarligt... (och vissa bör nu inte känna sig träffade, det här är en högst personlig åsikt som inte har med träningsformen att göra) ...jag köper att Parelli (kanske) har kommit på ett bra system att träna hästar, men måste man löjla sig med att ha speciell utrustning med speciella namn? Parellis specifika repgrimmor, X" leadropes, carrot sticks, savvy strings...? Det heter repgrimmor, grimskaft och spön med lite rep!!! Repgrimmor har hittats i egyptiska gravar. Den spanska varianten heter Jaquima, på engelska uttalat Hak'ma. Är det en tillfällighet att det nästan heter Hackamore? Knappast. Kameler har ridits i repgrimma sedan urminnes tider... X" leadropes... det heter grimskaft! Så har det hetat i sverige så länge jag har hållit på med hästar. Att de är extra långa eller har en läderflärp i slutänden är ingen större skillnad från ett vanligt grimskaft än om det är ett kedjegrimskaft, om det är BGB hake, eller är tillverkat i läder... Carrot stick med Savvy string... här går gränsen för det löjliga... Det är ett orange spö med rep! Ett kort longeringsspö! Eller ännu hellre: ett allroundspö med ett rep fastknuten i änden... kort repspö! Läste just på Bukefalos.com - Olympen för alla små hästgudar... - ett, om än gammalt, inlägg om att visst kan man träna PNH utan de rätta grejerna, men om du vill bli en PNH-elev, då "är det de grejjorna som gäller". Bullshit. Vad är det som gör sakerna så speciella? Repgrimmans tryckpunkter? Vem är egentligen i stånd att bedömma det? Du? Du kanske ser om det funkar på din häst eller inte, men generellt? Grimskaftet då? Är det längden? Materialet? Tyngden? Läderflärpen på änden? Haken? Hur kan detta ha betydelse? Och den älskade carrotsticken (fin svenska va?)... Det är inget annat än ett halvlångt spö med ett rep på! Någon på Buke beskrev det som: "det går bra med vilken avbruten kvist som helst", så sant! Tillbaka till reservationen att Parelli KANSKE har kommit på ett bra system att träna hästar. För det första är det ingen universell hemlighet att Pat och Linda Parelli inte alls är ensamma om sina idéer om att träna hästar. Många "kloka gubbar" före dem har haft samma eller liknande åsikter. Vad (Pat) Parelli gjort är att sammanställa dessa tankar i, för allmänheten, lättbegripliga övningar. Kudos! Det behövdes säkert. För det andra har jag inte fysiskt tränat tillräckligt mycket "PNH" för att ha en åsikt om huruvida det är en bra träningsmetod, men dock för att förstå att utrustningen, som någon annan på Buke utryckte det, inte är något annat än "märkeskläder". Det är ingen skillnad från dressyrryttarens Stübben-kandar, hoppryttarens Pessoasadel, westernryttarens Crates Sliding-ear-träns, akademikerns Epona eller travtränarens Finntack QH... Saken är den att du kan rida dressyr i en hoppsadel, hoppa barbacka, rida western på kandar, träna akademsikt i ett slide ear, eller till och med träna trav i en allroundsadel... Det hjälper om du har väl avpassad utrustning: Dressyrutrustning till dressyr, hopputrustning till hoppning, westernutrustning till western, akademisk utrustning till akademiskt och travsele till trav. Men bara du vet vad du gör och vad du vill uppnå så spelar det mindre roll! Och vet du inte vad du gör och vill uppnå så spelar det ingen roll vilken utrustning du har!!! Nåväl, tillbaka till vår träning, jag har ju som sagt inget emot träningsformen PNH. Vi tränade grunderna till Parellis första tre, av sju, lekar: Friendly game, Porcupine game och Driving game. Friendly game går ut på att vinna hästens förtroende, att du inte kommer att utsätta honom för något som är farligt. Första steget är att kunna klappa/massera hästen över hela kroppen utan att han flyttar sig eller verkar illa till mods. Efter hand ökar man pressen - slänger grimskaftet över ryggen, halsen, benen... Man kan närma sig hästen i olika tempon... Fantasin sätter gränserna. Till slut kan man tänka sig att hästen ska stå still då du hoppar emot den snurrandes en presenning över ditt och hästens huvud... I friendly game tränade vi att Snappe stod still medan jag klappade överallt på honom. Han hade inga problem med det, förutom att han stundom blev lite känslig och gick undan, bara något steg dock. Vi utökade med vänskapliga kast med grimskaftet över hals rygg och bak och han accepterade det utan protester. Jag kunde t.o.m. snurra grimskaftet över huvudet på honom utan att han brydde sig speciellt mycket. I porcupine game ska man flytta hästen för tryck. Du börjar med ett lätt tryck och trycker hårdare tills du får en reaktion. Någon sida beskrev det som: Tryck på hårremmen - Tryck på huden - Tryck på musklerna - Tryck på benen! Snappe reagerade på alla fyra nivåer beroende på var det var. Jag skulle påstå steg 1-2 på bak, hals och huvud (sidled), steg 2-3 på bog, sida och framdel, och knappt alls på huvud uppåt och nedåt, men även knappt är en reaktion, så han fick beröm. Jag fann det svårt mellan varven att ge beröm genom klapp då han flyttade sig mycket när han väl flyttade sig. Tredje leken är Driving game. En förlängning av porcupine game där du flyttar hästen utan att röra den. Jag ville inte förvirra stackarn med att börja kräva att han skulle flytta utan fysisk press där han nyss lärt sig att flytta med specifik press - för tryck, men inte för klapp - så jag komponerade en egen variant efter vad jag sett göras på filmer av PNH-trainees. Efter lite extra påläsning kan jag nog konstatera att vi var inne och smakade på Game #5 The Circling game. Här ska hästen röra sig runt dig i den riktning du visat, fortsätta tills du säger stopp och sedan vända sig med huvudet mot dig/baken ifrån dig, med poängtering att hästen ska vända baken ifrån dig. Jag har inte sällan känt att Snappe har övertaget när jag longerar/löshoppar honom. Han vänder in baken och liksom säger "ett kommando till så...". Men han har aldrig gjort något. Nu när jag sände honom runt mig, stog dock inte still för att han skulle gå bakom mig, så visade han inte dessa takter. När jag höjde ena armen gick han snällt runt mig åt det hållet och så fort jag sänkte armen kom han närmare med huvudet, stannade och vände bort baken. =D Join-up som M.Roberts hade kallat det. Pojken och jag var ute i väl 45 minuter och trots att grannen kom med deras sto behöll han koncentrationen. Han stod inte sällan med helt sänkt huvud, med mulen enda nere i backen, som för att äta men utan att nafsa efter något. Läser du in något speciellt i det Nånn, du som har mer vana? Linda menade på att kasten med grimskaften inte var tillräckligt för att skrämma honom eller göra honom arg/obekväm, men att longeringspisken skulle vara värre. Så vi tränade även Friendly game med longeringspisken och förutom något stamp när den kittlade honom i ljumsken så brydde han sig inte. =D Snart kan vi väl snurra presenningar över huvudet på honom... =P Appropå takter... Takter... Johnny Takter... Huga liten som fick vänta 12 minuter på ambulans för en kotfraktur... Varför står inte ambulansen redo på travbanan? Därför att dom har viktigare saker för sig. Det händer sällan en allvarlig olycka på en travbana, och gör det det så är det sällan kusken som behöver hjälp... Takter kastade sig konstigt nog rakt baklänges ur sulkyn då han blev rädd för att hans konstrande häst skulle sparka bakut. Han föll så olyckligt att han fick en fraktur på ett turnutskott men pallrade sig, under bansjukvårdarens vakande öga, för egen maskin från ytterkant av banan till innerplan i väntan på ambulans. Hur illa är det egentligen då? Kom igen när du legat en timme, så gott som orörlig, mer eller mindre ensam, med frakturer, ute i skogen, i väntan på ambulans... Myggen var värst!!! I torsdags SPARKADES Noralf Braekken ur sulkyn av sin häst och ambulans fick tillkallas. Det blev minsann inte förstasidesstoff... Är man inte redan känd så... >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-10-22: Bruksridning Glömde ju skriva om mitt och Snappes roliga måndagspass. Linda bad mig som sagt ta över måndagarna igen eftersom det är svårt för henne att hinna med båda hästarna under de allt mörkare kvällarna, så i måndags hade jag Snappe igen. Eftersom han varit så grinig på sistone (kan vara ont i magen p.g.a. allt hö han proppar i sig från den fria tillgången i hagen), så bestämde vi att han ska få ha lite dressyrvila ett tag och göra roliga saker istället. Så till i måndags hade jag läst på om en tävlingsgren som jag faktiskt aldrig sett eller prövat på, men som verkar riktigt roligt och ändå inte är så enkelt - Bruksridning. Bruksridning påminner lite om grenar som kallades gymkhana när jag var yngre men som då inte reds i lag utan individuellt, men mest påminner bruksridning om westernridningens (Ranch(?)) Trail, även om det finns väsentliga skillnader. I Bruksridning kan t.ex. ingå: * Ridning genom ca 70 cm breda portar * Rida över presenning * Ryggning i vinkel * Vändning i trångt utrymme (innanför 2x2 m fyrkant) * Hinder, max 50 cm högt * Kliva av på och sitta upp ifrån en lastbrygga på hästens högra sida * Flytta föremål * Kliva på platta * Rida över en bro * Lydnadshinder, halt i 10 sekunder, eventuellt med störande moment som fladdrande påse eller får i inhägnad bredvid. Även utrustning, skötsel, hästens kondition och ridningen bedöms. I Trail brukar det också finnas bro, ryggning i vinkel, vändning i trångt utrymme, flytta föremål och säkert presenningar också. Däremot brukar det inte finnas trampplattor, lastbryggor eller s.k. lydnadshinder, och hopphinder får inte förekomma i Trail. I Bruks verkar det å andra sidan inte finnas sidepass (flytta hästen rakt i sidled med en bom under sig). Dock kan det säkert förekomma grindar som ska öppnas och stängas i Bruks. Hur som haver, vi tränade på portar, presenning, ryggning, trångt utrymme och hinder. Hindret på ca 20-30 cm var naturligtvis inget problem, inte heller portarna och vändning i trångt utrymme, även om han klev utanför nån gång i vändningen. Presenningen var läskig! Men han blir allt bättre. Trots att den stundom fladdrade till i vinden så kunde han till slut både göra halt vid den och skritta eller trava över den. Ryggningen var faktiskt vårt svåraste moment. Han ryggar gärna rakt, men rygga i vinkel var inte lätt. Han förstod inte alls vad jag ville utan vände om, ryggade ut helt, sprang ut därifrån m.m. Vi försökte säkert 20-30 gånger mellan andra övningar, men han blev bara frustrerad. Till slut struntade vi i det, avslutade med övningarna som gick bra (alla andra) och sedan tog jag honom vid handen i ryggningen. Inte ens då ville han lyssna. Till slut fick jag bredda T-korsningen från ca 1 meter breda gångar till närmare 2 meter och sedan ta ett steg, klappa, ett steg, klappa... Till slut trillade poletten ner! =P Roligt var det! Det ska vi göra fler gånger! Såhär såg banan ut som vi tränade på:  (1) Skritt eller trav genom 70 cm breda portar, koner på sidorna, lite slalomaktigt. (2) Skritt eller trav över presenning. (3) Hinder på 20-30 cm. (4) Vändning i ruta innanför bommar, 2x2 meter. (5) Ryggning i T-korsning. (6) Avsittning till och uppsittning från lastbrygga. Sexan tränade vi aldrig eftersom han var lite väl på tå efter alla möten med den rysliga presenningen! =P Jag som trodde att jag skulle hinna med kaninburar idag... Nu måste jag snart göra mig klar för stallet. K-näs ikväll, borde ha Bonita, om hon nu ska gå, hon hade varit krasslig. Har en liten stund på mig... kanske fortsätta kolla på stickmönster? Har blivit lite sugen på att prova efter att Yvonne skrivit om att hon börjat sticka... Har just inte stickat nåt i hela mitt liv... Hmmm... >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-10-21: Hästar i kubik Nu händer det inte mycket här. Det är lite fullt upp. Linda bad mig ta tillbaka måndagarna helt, så nu rider jag 5 dagar per vecka! Kanske 6 dagar den här veckan om det blir tävling på söndag! Förförra veckan sa jag och Jennie farväl till en gammal vän. Färstas ridskoleponny Jack hade fått med ena benet som svällde upp och ringbandet ströp senor och muskulatur. En ung häst hade kunnat opereras men Jack var 16 år och hade gått på ridskolan länge. Han fick vandra vidare till de gröna ängarna. Godnatt vackra ponny! Jennie och Jack:  Klicka på bilden för större version Sanna Östlunds fotoalbum för Jack På roligare hästvägar: I fredags var jag till Snappe, och med tanke på ankommande eventuella hopptävling samt att han varit lite väl grinig då vi tränat dressyr på kandarstång de två gångerna innan så körde vi lite hoppträning. Rickard var med och filmade. Han har för den delen filmat massor av ridning på sistone, både på Färsta och Kungsnäs. Tack älskling! Linda var hemma när vi kom till stallet och innan jag hunnit ta ut Snappe kom även Stina för att rida Löken. Medan jag värmde upp i paddocken med en sur Snappe (fick till slut ta av mig sporrarna) så värmde Stina och Löken upp i skogen. När de kom tillbaka hade vi hoppträning på 50-70 cm. Snappe var super och tvekade inte en gång på hindren. Löken hoppade på som vanligt. När jag och Snappe var klar hoppade Stina och Löken lite högre, upp till 1 meter och med lite coaching att sänka tempot gick det bra. Sedan fick Stina hoppa Snappe på lite högre höjder. Efter att ha provat honom på 70 cm blev det 1 meter och 1.10 som han tyvärr rev, men han visade sig läraktig och lyfte sedan ordentligt på bakbenen när vi gick tillbaka ner på 1 m och 70 cm. Både Stina och mig skickade han ur sadeln med konstiga språng. Det är tur att han springer rakt fram så man landar i sadeln igen. Linda provade även hon några skutt, och sedan provade Rickard att rida!!! Inga hinder, men väl skritt trav och ofrivillig galopp! På videon hörs hans halvt desperata: "Nej, NEJ, stopp, STOPP!" innan han kommer på att man bromsar med tyglarna. Under tiden hörs vi tre tjejer tjuta av skratt... Vi är snälla vi! =P Du var så duktig älskling! Inte alla som vågar klättra upp på bestarna! =) Det mörknade snabbt under timmen vi var ute, och bilderna nedan är från film, så ni får stå ut. Klicka på bilderna för större version. Nedanför finns bildbeskrivningar:
1: Jag och Snappe, 65 cm 2: Stina och Löken, 65 cm 3: Snappe skickar mig ur sadeln, det gick bra! 4: Stina och Löken, 1 meter. 5: Stina och Löken igen, 1 meter. 6: Snappe skickar Stina ur sadeln, det gick också bra! 7: Stina och Snappe, 1.10 meter! River tyvärr med bakbenen. 8: Anledningen till att Snappe ofta river: Noll bakbenskoll! Här klarar han dock faktiskt 1 meter TROTS de där bakbenen! 9: Snappe och Stina - Nu med bakbensaktion!!! 10: Linda och Löken, 55 cm. 11: Linda och Snappe, 55 cm. 12: Rickard och Snappe!!! Här kommer två filmer ifrån en annan hoppning, senaste lektionen på Färsta. Lovade ju Jennie att lägga ut filmen på henne och Diamond, så Diamonds matte Pia får se vad hennes pojke hållit på med medan hon var bortrest! Första filmen är Kristina på Kraken och jag på Piterke, andra filmen är på Jennie och Diamond. Sista hindret ligger på 80 cm. Nu ska jag ut och fortsätta att bygga kaninburar åt Linda! >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-10-11: Både lax och säl fångad! ...på bild... Idag var det premiär i Bergeforsen för mig, Rickard och Rickards bror Robert. Ingen av oss har fiskat där förut. Efter mycket sökande, och ytterst lite finnande, av information om Bergeforsen på nätet, kunde följande sammanfattas: Från kraftverket är utloppet indelat i tre (fyra) zoner: En säkerhetszon närmast dammen, sedan zon 1, 2 och 3 (från 900m nedanför dammen och hela deltat ner). Zon 1 och 2 var i år stängda för allt fiske utom under maj månad, p.g.a. att allt för omfattande ryckfiske bedrivits. Den värsta historien jag läste var en herre som observerades fiska från en båt med en stor trekrok som han slängde över ryggen på laxarna som passerade nära båten, och ryckte fast den. Han drog upp 6 laxar på en timme och avlägsnade sig sedan springande från platsen. Fiskevakterna tycks lysa med sin frånvaro, laglöst land kallar sportfiskarna Bergeforsen för. Sagda sportfiskare verkade även ha väldigt mycket åsikter om vad som var rätt och fel fiske, så det var inte utan att man kände sig som en total "newbie" och allmänt övervakad när man kom dit. Själv stoltserade man ju med äkta haspelspö-a-la-Biltema... Hehehe. Rickard hade iallafall förnuft nog att skaffa sig ett Okuma-spö igår när vi var på P.O.'s (som har 30-50% rabatt på allt nu - tips). Å andra sidan hade jag starkare lina, och bara linan (och knutarna) håller så... =P Vi var på plats vid strandkanten vid ca. 8:30 och hade haft nöjet att promenera halvkilometern längs stranden till zon 1 och 2, och där, liksom i zon 3, hoppade fiskar på flera kilo! Tyvärr hade vi ingen vidare tur med vädret, inte till en början iallafall. Redan innan vi åkte började regnet trilla från himlen, och det ville inte upphöra. Men fiska skulle vi, så vi traskade glatt ner till gränsen till zon 3. Väl där fick vi erfara att alla de där bilarna på parkeringen INTE var arbetade på odlingen. Stranden kantades av fiskare och ute på djupare vatten flöt flertalet båtar omkring. Uppskattningsvis var där 20-25 fiskare på halvkilometern älvfåra! Ändå kastade ingen i kors. =) Regnet fortsatte att falla och nappen uteblev. Ett gäng strax ovanför oss drog upp småöring på löpande band, men vi var ju där för 10kg-laxen! Bestarna hoppade inom löjligt kort avstånd, det hade varit enklare att klubba dem!!! Värsta exemplet är när de fyra fiskarna längst upp står med fyra linor ute och storbestarna hoppar INNANFÖR linorna!!! VA!? Bara 2-3 meter ifrån land! Framåt lunchtid började orken tryta och kylan tilltog i takt med regnet. Det blev för mycket och vi beslöt att avbryta - tillfälligt - för att först ta skydd från regnet under ett tak till en fikabänk och sedan åka till Inez (grill i Sörberge) för lunch. När vi satt under taket vid älvkanten fick jag syn på något, enbart någon meter ut i vattnet nedanför strandbanken. Vita fläckar... Så plötsligt ser jag helheten: en lax eller öring på gott å väl 80 cm! Vänta... Inte en... två! Tre! FYRA! Fick dem på film, ursäkta skak. När man kollar på filmen kan man t.o.m. se att det är SEX stycken!!! Tyvärr läste jag mig dock till att de vita fläckarna troligen beror på svampangrepp. Det är fem mörka med vita fläckar och en ljusbrun. Under lunchen gled regnmolnen vidare och med lunch i magen och solsken i blick åkte vi ut till södersidans nordspets av deltaarmen. Där låg vattnet kavlungt och knappt ett vak, så vi beslutade att åka tillbaka till första platsen. Väl där igen var "gränsplatsen" ledig och vi intog udden. Fiskarna hoppade åter inom räckhåll, men högg inte! Gissa om vi blev putt när två killar kommer ner, tar god tid på sig att agna, kastar ut, kastar i kors och får ta in och reda ut linorna (fniss), kastar ut igen och får napp... Visserligen bara småöring, men ändå! Tror ni vi spetsade öronen när bete diskuterades? Jepp! =P Snart fylldes området åter (vi var nog inte de enda som tagit lunch) och snart var vi 7 fiskare på 30 meter (och fler längre bort) och minst lika många i publiken! Bland publiken dök mamma och pappa upp, då de varit i Birsta. Rickard och Robert "in action":  Klicka på bilden för större version Till slut fick vi iallafall inse fakta, det blev inge napp denna gång. Robert var närmast dock. Han hade traskat en bra bit nedströms och när Rickard gick och hämtade honom för hemfärd krokade han en större fisk, dock troligen i en fena för det tog sig loss när han slog till bromsen. Vi stannade till vid dammen på vägen hem och strax nedan dammluckorna fick vi se en säl! Det var första gången för mig. Lyckades bara få ryggen på film: >> Kommentera detta inlägg i Gästboken 2008-10-05: Storseger och 60-årskalas! Förra helgen var vi till Färsta och kollade på kusin Marie och hennes varmblodstravare Pascha när de deltog i Western-tävlingar. De var superduktiga och plockade hem segrar i flertalet klasser vilket även innebar klubbmästartitlar i respektive grenar. När sista tävlingen var avgjord korades de dessutom till TOTAL Klubbmästare OCH TOTAL Norrlandsmästare!!! STORT GRATTIS till Mia och Pascha!!!  Totala Klubb- OCH Norrlandsmästare: Mia och Pascha Klicka på bilden för större version Denna helg var det längre utflykt på schemat: 60-årskalas i Skellefteå. Morbror Nisse som fyllde 60 år för en månad sedan överraskades med en fest till hans ära. Bilder finns nu på Pixbox (klicka på bilden för länk):  Klicka på bilden för länk till fotoalbum På vägen upp och vägen hem rekade jag och Rickard lite vid Bergeforsen. Förhoppningen är att åka dit innan säsongen är slut. Rickard, som varit dit med killarna från jobbet (Rakaspön.se) då de rekat, hade talat om för mig att han sett "ubåtar" och måttat upp hoppande fiskar av "fiskehistorie-storlek" med händerna, och jag hade svårt att tro honom. Jag påpekade att vi båda sett decimeterstora yngel göra ganska bra "plogar" under vattnet, men höll fast vid storlekarna.
>> Kommentera detta inlägg i Gästboken >> Vidare till januari 2009 >> |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
